Vaggan

Nyheter / Press

Pressinformation

• På Vaggan utgår man från varje barns behov. Artikel i BFA.

  2005-12-01
  
  Strax före jul i december 2005 reste Margareta Sandbom från BFA:s kontor och jag ett par dagar till Vilnius. Huvudsyftet med resan var att besöka Ministeriet för att ansöka om förnyad adoptionslicens i Litauen. Men vi ville också träffa BFA:s medarbetare i Litauen,
  Asta Gasparaviciute, besöka Adoptionsmyndigheten och barnhem.
  
  När man ansöker om adoptionslicens i Litauen ingår en utfrågning på Ministeriet. Tanken är att man ska presentera sin organisation och berätta om hur man arbetar för att genomföra adoptioner. Sedan ställer de frågor som de inte redan har fått svar på i det material som organisationen i förväg har fått lämna in. Vi genomförde detta helt som planerat och trodde sedan att allt var klart. Liksom övriga organisationer skulle vi få åka hem och vänta på besked om vi skulle kunna fortsätta arbeta med adoptioner i Litauen eller inte. Men när vi som bäst står utanför möteslokalen för att summera mötet blir vi inkallade på nytt. De säger att det inte finns någon anledning att inte ge oss beslutet
  direkt. Härligt!
  
  Vi besökte också Adoptionsmyndigheten, som nyligen har utvidgats och nu även har
  hand om familjehemsplaceringar.

  ---

  Föräldrautbildning

  De framförde önskemål om att BFA ska börja med att utveckla fadderbarnsverksamhet i
  Litauen. Tanken är att BFA:s faddrar ska ges chansen att stödja barnhemsbarn som t.ex. är speciellt duktiga i musik eller teckning och som genom fadderpengarna kan få lektioner
  för att utveckla sin talang. Detta finns det normalt inte pengar till på barnhemmen. Adoptionsmyndigheten är också intresserade av att BFA hjälper dem att ordna föräldrautbildning för litauiska familjer som ska adoptera. Förhoppningsvis kommer BFA att via biståndet kunna stödja en av våra cirkelledare Katarina Pettersson att åka dit för att berätta mer om BFA:s föräldrautbildning, som hon har lång erfarenhet av.
  
  Vår sista programpunkt på resan var ett barnhem som heter Lopselis (betyder Vaggan)
  och ligger i Litauens näst största stad, Kaunas. På barnhemmet bor 80-100 föräldralösa
  barn, de flesta i åldrarna 0-3 år. Omkring hälften av barnen lider av svåra neurologiska
  funktionshinder. På barnhemmet finns också sedan drygt 10 år dagisverksamhet. Föräldrar kan lämna barnet tryggt för en dag eller helg och kan på så sätt jobba för sin försörjning samtidigt som barnet regelmässigt kan fortsätta bo hemma. Detta har medfört att färre barn lämnas till barnhemmet, när föräldrar får detta stöd till att ta hand om sitt barn. De barn som förmedlas från Litauen till svenska familjer sker via adoptionsmyndigheten i Vilnius. Det har anlänt 19 barn från Litauen till svenska familjer sedan juli 2002. Från barnhemmet Lopselis har det kommit fem barn och ytterligare ett är snart klart för att resa hem så det blir snart sammanlagt 6 barn. Barnen har varit mellan 1 år och drygt 3 år.

  ---

  Utvecklingsprogram

  På Lopselis har varje barn ett individuellt utvecklingsprogram. Varje vecka får de individuell träning i bildterapi, motorik och hos logoped. Man jobbar mycket på barnhemmet
  för att barnen ska behandlas individuellt. De har alltså övergivit gemensamma pott-sittningar för alla barn efter maten (även om alla egentligen behöver det) och i stället utgår
  man från varje barns behov. De har också Barnen Framför Allt nr 1 Barnen Framför Allt nr 3 --4 2–020060 5 13 några egna leksaker till varje barn. För att träna barn att förberedas in i ett normalt familjeliv görs olika insatser. Vid något tillfälle insåg de att barnen inte visste hur en limpa såg ut eftersom de alltid serverades bredda smörgåsar med pålägg. Då bjöd de in några av traktens kvinnor som är duktiga på att baka och barnen fick vara med och se hur man tillverkar bröd, känna doften av nybakat bröd
  och sedan skära skivor av brödet.

  ---

  Rehabiliteringscenter

  För bara ett par år sedan var Lopselis en passiv förvaringsplats. Men tack vare svenska bidragsgivare har man med hjälp av aktiviteter och utbildningsinsatser förbättrat livsvillkoren för de handikappade barnen. Målet är att bygga ett av Baltikums första kompletta habiliteringscenter. Här ska personal utbildas i hur man sköter ett gravt handikappat barn. Dessa kunskaper ska sedan spridas över hela landet. Man kommer också att utbilda, informera och stötta föräldrar, för att få dem att behålla sina barn hemma istället föra att lämna bort dem. Om föräldrarna kan lära sig att ge barnen
  en kärleksfull uppväxt i hemmiljö, kanske handikappade 18-åringar bara i undantagsfall
  behöver hamna på ett ålderdomshem vilket är fallet idag. Landets ekonomiska utveckling
  ska förhoppningsvis leda till att också statens syn på omhändertagandet av handikappade barn utvecklas på ett positivt sätt. Många av barnen på Lopselis har övergetts av sina föräldrar på grund av att kulturen, starkt präglad av Sovjettiden, har varit sådan. Barn med “problem” har gömts undan, och det fortsätter än idag– en rapport från UD från 2003 visar att mer än 3 000 barn blir övergivna varje år i Litauen.
  
  Barnen på Lopselis har inte märkt något av Litauens snabba ekonomiska tillväxt. Däremot
  har de märkt att människor i grannlandet Sverige bryr sig (det är faktiskt bara 40 mil
  till Litauen). Stödet kom igång för några år sedan tack vare Audrone Prasauskiene,
  en välrenommerad barnneurolog med ett internationellt kontaktnät. Hon trotsade såväl
  ekonomiska problem som fördomar och tog som sitt kall att förbättra levnadsvillkoren för
  barnen på Lopselis. Med hjälp av de pengar som ett växande antal privatpersoner och
  företag i Sverige bidragit med, har ett stort förändringsarbete kunnat påbörjas.

  ---

  Lagade tak

  Huset där Lopselisbarnen bor har varit ett mycket begränsat skydd. När de ryska Sibirienvindarna svept genom landet vintertid, har de också blåst genom barnhemmets trasiga dörrar och fönster. Men tack vare bidragsgivare har taken blivit lagade och dörrar och fönster tätats. Man har dessutom kunnat få bukt med de allvarliga mögelangrepp som
  drabbat badrummen. Men fortfarande behövs mat, blöjor och framförallt pengar. Pengar är det enda som kan betala räkningarna för el och vatten. De bidrag som kommer från kommunen räcker knappt till de anställdas löner. Ca 170 personer jobbar i skift för att kunna ta hand om barnen dygnet runt.
  
  I samband med resan kom BFA i kontakt med den svenska stiftelsen Vaggan. Det är en
  stiftelse initierad av nyhetstidningen Dagens Medicin och som idag stöttas av svenska företag och privatpersoner genom ideellt arbete och kontanta bidrag.

  ---

  Samarbete

  BFA:s styrelse har beslutat om ett samarbete med stiftelsen Vaggan där vi ska försöka
  stödja varandras verksamheter. Vi förmedlar bistånd till stiftelsen som går direkt till
  barnhemmet Lopselis och vi försöker också gemensamt bygga upp ett fadderbarnsprojekt
  som ska stötta barnen på Lopselis. Stiftelsen Vaggan kan till BFA vidarebefordra förfrågningar angående fadderskap och adoptioner. Nu i april 2006 påbörjas ombyggnaden av det gamla tvätteriet på barnhemsområdet till ett modernt barnhabiliteringscenter trots att det fortfarande saknas pengar för att slutföra
  ombyggnationen. Om Du vill stötta stiftelsen Vaggan, se på deras hemsida www.vaggan.
  se eller sätt in pengar på bankgiro 902-0009. Alla pengar som kommer in hamnar där de
  ska; varje bidragskrona går oavkortat till barnhemmet Lopselis och alla administrativa
  kostnader betalas av olika sponsorer.
  
  Publicerad i BFA 2005-12
  Text: Kajsa Lindell

  ---